VARNING LÅNGT INLÄGG

Nu var det verkligen ett bra tag sen jag bloggade sist men har ej haft tillgång till dator i den utsträckning som jag hade velat senaste tiden.

Har ju haft en halvtinneboende människa hos mig senaste två månaderna som tagit en hel del tid, klagar absolut inte men ....... det har vart lite för mycket ibland.

orkar inte uppdatera om allt som hänt sen sist men det har vart både possetivt och tyvärr en hel del negativa händelser.

Måste först och främst säga ett stort GRATTIS till både lillasyster som fyllt hela 25 år och storebror som fyller år idag :) ... Party i helgen för att fira bägge två även om lillasyster inte kan vara delaktig i det  

 Har träffat en hel del nytt folk senaste tiden, ett possetivt steg för mig då socialfobin har varit hanterbar under sommaren. Har kunnat slappna av och faktiskt låtit folk lära känna mig senaste tiden, känns hur bra som helst faktiskt. Bara vänta och se hur länge de står ut med mig bara.

Har tagit upp mitt skrivande lite smått, de flesta som läser bloggen min har säkert sett det jag har lagt upp på facebook redan men ska lägga in nån av texterna här också hade jag tänkt. Måste ju ge alla samma chans att få se hur fenomenalt duktig jag egentligen är....eller nått...hehehehehe

får uppdatera lite mer i helgen eller nästa vecka, klockan är snart två och jag ska orka med en dag på stan om ett par timmar...

Ni som redan har läst denna text kan sluta läsa typ nu...

Monologisk dikt - perspektiv Döden.

Du går där, bara ett steg framför mig.

Jag kan ändå inte riktigt nå dig ännu.

du är fortfarande inte redo, ditt mål och syfte är än inte uppfyllt.

Ensamheten och sorgerna tynger dig.

Jag kan känna din rädsla, jag kan se hur hoppet sakta lämnar dig.

Dina tankar lämnade du kvar utan att vänta bland de få som kunde ha förstått och delat med sig av sin kunskap.

Vilsen och bortglömd går du där på en osynlig stig som inte leder någonstans.

Jag går steget efter, du vet även om du ej ännu kan se mig.

Min närvaro har funnits där ett tag nu.

Du faller, reser dig upp och suckar tungt

”-Ett steg till”

Vad väntar du på?

Kan du inte se att det redan är försent.

Finns ingen räddning och inget i ditt liv är värt att kämpa för.

Den sista gnistan av hopp försvinner ur dina ögon snart.

Framför dig finns bara ett oändligt mörker.

jag är döden, liemannen om du hellre vill kalla mig det.

Hos mig finns den tröst du söker, jag välkommnar dig.

Vänd dig om och följ med mig.

Jag har sparat en speciell plats åt dig.

Inga bekymmer kommer längre att finnas, inga minnen kommer att bevaras.

Du behöver bara vända dig om och be mig.

Jag kan befria dig från lidandet, vänd dig bara om.

Du kan blunda om du vill, smärtan går fort över.

Stigen kan ta slut här, det är ditt val.

Ta min hand och känn hur friheten närmar sig.

Misären, det du dödliga kallar liv, har ingen mening du måste bara inse det själv.

Det du kallar lycka, ett tillstånd du själv ej har upplevt men längtar efter kommer aldrig att ske.

Glädje och hat, känslor som likt andra har du ingen nytta av.

Du har gått tillräckligt länge nu, det finns snart ingenting mer.

Dina krafter har tagit slut, bara en liten envis vilja som hänger sig kvar.

Du har ännu inte hittat, men ärligt finns det ens något svar?

Vad är det du vill finna som andra inte redan funnit?

Finns det ens något val?

Jag kan ge dig alla svar, vänd dig bara om.

Din kropp behöver vila, se jag har redan grävt dess grav.

Din själ den tar jag, tillsammans ska vi vandra bort från dessa sorgliga och icke lönsamma samvetets dar.

Du tvekar ännu men har inget mer att ge, din kropp har redan lagt sig, släpp taget låt det ske.

Ta nu min hand och inse - Döden är med dig.

//Marie (Skrevs efter två vakna dygn och massor med ångest 1/9 2011)

Inte helt perfekt men hyffsat bra för att vara skrivet på ca 10 min bara.