har inte så mycket att skriva om egentligen om denna dag, har som inte gjort ett skit annat än se film typ.....

Kan ju istället skriva lite om gårdagen....Möhippa

Hann som bara vakna och ställa mig i duschen sen påbörja sminkningen när lillasyster skrev till mig och sa att jag var tvungen att komma typ direkt. Blev en halvstressad promenad bort till henne och sen in till stan. Mötte upp en kompis och sen blev det att invänta storasyster....

Skämde ut henne på stan ett par timmar sen for vi hem till lillasyster för att ta det lungt en stund. Vidare till en annan kompis för att äta och spela spel, måste nästan skryta men jag är ju fan grym på Singstar hahaha   

Va hemma kring halv elva efter en rätt så rolig dag.

Skriver väll redan nu att det kommer bli ett avbrott ett par dagar från bloggen för min del, kommer att fara iväg till en kompis och umgås så nästa inlägg blir inte förääns tidigast torsdag.

Ja vad är egentligen kärlek...hmm.

Varför är det så lätt att misstolka sexuell attraktion med en förälskelse? För mig är det iallafall två helt olika känslor men de känns så lika ändå.

Jag har svårt att få några starka känslor för andra människor och det handlar mycket om att jag tidigare blivit ganska bränd.......Jag gav upp orken att låta mig själv binda några starkare band till framförallt killar för ett bra tag sen.

Kär blir jag men jag kan inte säga att jag älskar någon, eller jo det gör jag ju. Jag älskar mina barn och min familj men den kärleken är ju en helt annan.

Jag är dålig på att visa och berätta vad jag egentligen känner för folk och mycket beror på att jag bygger upp en mur för att skydda mig själv från att bli sårad.

Ren kärlek mellan två icke besläktade människor kan vara helt underbar under de rätta omständigheterna och jag önskar verkligen att jag någon gång kommer att få uppleva just det. Jag vill kunna få tänka på att leva med en och samma männsika resten av mitt liv men i dagens läge har jag svårt att tro att nånting sånt är möjligt.

Har ställt mig själv frågan den sensate tiden om det verkligen är så att jag är kär just nu eller om det är något helt annat.........jag är helt förrvirrad av mina egna känslor för tillfället.

För att kunna svara på frågan: Vad är kärlek? Jag har egentligen inte den blekaste aning.......

va fan som händer just nu, har stora problem med sömnen och ångest i mängder men är samtidigt glad.

Blir iallafall en hyffsat lugn helg för mig, ska föröska ta itu med tankarna som cirkulerar i huvudet och sen händer det ju en speciell sak imorgon.......får hålla tummarna att det blir lyckat.

På måndag så bär det av till Piteå först för att umgås med Joakim ett par timmar sen så kommer jag att göra en avstickare till Byske som det ser ut just nu ett tag (kan bli allt från ett par timmar till ett par dagar).

Måste vara tillbaka i stan åtminstone på torsdag pga rättegång............

Känns bra att veta att nån med liknande problem som jag tar sig tid att lyssna och stötta mig när jag har det som det är just nu, finns inte tillräkligt med ord som kan beskriva hur mycket en viss person betyder för mig..........

Måste försöka sova inatt om jag ska orka med morgondagen, vet bara inte hur fan det ska gå till......en till natt utan sömn och jag kommer bryta ihop totalt...

att dagens inlägg skulle handla om vad jag ätit för nått men istället ska jag försöka skriva om min inställning till mat.

Först och främst så vill jag bara tala om att jag inte alls passar in på de fördommar som de flesta har gentemot överviktiga människor. Skulle jag själv få välja så skulle jag inte äta överhuvudtaget......

Jag har ingen egentlig matlust och jag klarar inte av att äta flera gånger per dag, majoriteten av gångerna blir jag bara illamående och äklad av att se mat. Jag äter för att överleva som det ser ut just nu.........

Detta är inget som jag gör för att jag mår dåligt över min kropp utan pga hur min kropp reagerar på diverse livsmedel. Min kropp reagerar inte normalt när jag äter och det är både fysiskt och psykiskt jobbigt för mig. (Jag har en hel del födoämnesallergier).

Jag äter väldigt sällan skräpmat, godis och sån skit men visst händer det ett par gånger per år. Mycket av min motvilja mot sånt beror just på att folk har fördommar mot sånna som jag. Många tittar snett på en om man beställer en hamburgare och tänker (och ibland tom säger högt) att överviktiga inte ens borde tänka på att stoppa i sig sånna saker.

Hade en disskution för drygt ett år sen med en kompis om det här med överviktiga människor och att de inte tar hand om sin hälsa. Det är många som säger att man ska banta och motionera om man väger för mycket men det är inte många som vill se att en överviktig gör sånt för då blir de äklade av  att de svettas och så vidare.......

Vad ska vi som är överviktiga göra för att normalviktiga människor ska bli nöjda och sluta tjata egentligen...tror ni att man mår bra av att släpa omkring på en massa onödig vikt. Jag har inte valt att väga för mycket och tro mig jag försöker verkligen att gå ner.....inte pga vad andra tänker och tycker om mig utan för att min kropp håller på att rasa ihop........

Vill än en gång påpeka att det inte är pga min vikt jag har ett fucked up förhållande till mat, jag kan bara inte äta normalt.........äter inte ens stora portioner eller fel mat när jag väl äter.

Vill tacka för alla kommentarer som ramlat in under gårdagen de uppskattas verkligen.

Ja vad ska jag berätta om mina föräldrar då.......

Pga att jag egentligen inte vill outa någon och skriva sånt som berörda personer kan ta illa upp av så kommer jag inte ge så mycket information om just mina föräldrar.

Min pappa bor i Adak och jobbar inom skogsindustrin, för ett par år sen fick han diagnosen KOL. Våran kontakt är väldigt dålig och på ett sätt känns det som ändå bra. Jag har väll som aldrig varit ett av hans favoritbarn precis och jag har känner inget behov av att vara det heller.

Mamma finns i närheten av stan och våran kontakt är hyffsat bra i perioder. Pga hennes (ibland felaktiga) val i livet så har jag som tagit lite avstånd från henne. Hon försöker så mycket ibland att det blir kaos av det hela. Jag älskar verkligen min mamma men ibland kan hon vara på gränsen till för mycket för mig.

Båda mina föräldrar har haft svårt att acceptera vissa val jag gjort i livet men de har ändå låtit mig göra mina egna misstag.

Oj vad svår denna var, har funderat på den sen igår......

Min absoluta första förälskelse var som för så många andra i en kändis nämligen Taylor i gruppen Hanson......Tror det är därifrån min beundran av killar med långt hår kommer från också hahaha.

Fanns väll en del killar i skolan och så som jag var lite småkär i men jag kan som inte säga att det var riktig kärlek. Jag var som inte överdrivet intresserad av att bli tillsammans med någon även om jag hade en hel del chanser till det.

Min första pojkvän hade jag i slutet av åttan, han hette Tor och vi var tillsammans ca 7 veckor bara......handlade väll inte så mycket om kärlek från min sida egentligen.

Första förhållandet där jag verkligen hade känslor för killen måste ha varit min älsta sons pappa. Från början så blev jag tillsammans med han pga helt andra orsaker men känslorna växte fram under vårat förhållande. Hela 8 månader höll det mellan oss....

Har haft en hel del förhållanden sen sist, vissa bara för att medans andra har jag verkligen haft nån typ av känslor för....

Jag har svårt att bli kär/förälskad och mycket beror på att jag tvivlar på mig själv hela tiden...Hur kan nån få känslor för mig och varför?

Ja jag erkänner om nån missat det jag är förälskad just nu i en underbar kille men det kommer som inte bli mer mellan oss än vad som redan är. Jag har en tendens att hitta killar som på ett eller annat sätt inte är bra för mig, så även denna gång.

Bakgrund

Jag föddes alltså den 9:e januari 1985 på Skellefteå BB, växte upp i en liten by kallad Adak och bodde där fram tills den 19:e februari 2000. För er som inte orkar räkna så var jag alltså 15 år när jag tog mitt pick och pack och flyttade. Destinationen blev Skellefteå eller snarare Ursviken där jag bodde ett par månader hos min storasyster.

Skälet till varför jag flyttade dit är alldeles för komplicerat för att jag ska orka ta upp här i bloggen och egentligen är det inte viktigt för er att veta.

Skolor:

Har aldrig varit ett dagisbarn utan när jag var liten så fick jag vara hos diverse dagmammor och emmellanåt hemma hos min moster. Fanns väll vissa som jag verkligen hatade att vara hos medans andra var helt underbara.

Lågstadiet gick jag i Adak och det är faktiskt den enda skoltiden jag saknar, klassen var inte stor och vi var bara 5 elever i min årskurs.

Mellanstadiet gick jag i Malå och har en hel del komplicerade minnen därifrån, hade få men nära vänner och jag gillade inte klassen speciellt mycket.

Högstadiet fram till vårterminen i åttan var också i Malå.

Resten av min grundskole gång gick jag i Ursviken.

Påbörjade gymnasiet på anderstorpskolan med inriktning Estetiska bild och formgivning, inte ens ett det program som jag sökt till. Var måttligt intresserad och gick bara tre månader. Det som satte stop för vidare skolgång var en sjukskrivning pga min rygg.

Vad hände sen?

Upptäckte att jag var gravid veckan före jag skulle börja gymnasiet, hade då nyss gjort slut med barnets pappa. Graviditeten var inte planerad och kom egentligen helt fel men det var som aldrig några funderingar på abort. Blev sjukskriven fram till förlossningen och för att få nånting att göra på dagarna så fick jag gå på en ung mammagrupp som öppna förskolan höll i.

Den 20:e april 2002 föddes alltså min första son.

När han var ca 2 år gammal blev han placerad frivilligt hos sina farföräldrar.

Samma år så började jag få problem med alkoholen, inget jag egentligen insett förräns nu. Festade ganska hårt både på veckorna och helgerna.

Träffade även min yngre sons pappa samma år, vi hann som bara va tillsammans drygt en och en halv månad innan jag blev gravid. Sonen våran föddes den 6:e juni 2005, även han är nu frivilligt placerad men hos en fosterfamilj.

Mina barn är inte placerade pga mitt alkoholmissbruk utan av andra orsaker. Mycket pga att jag inte har varit riktigt frisk psykiskt och jag har haft perioder då jag knappt orkat med mig själv.

Sjukdomar och diagnoser:

Jag har ju som sagt haft problem med alkoholen men även varit beroende av smärtstillande under ett par års tid. Lyckades hålla mig från både alkohol och tabletter under graviditeterna och jag kan stolt säga att ingen av mina barn har någonsin sett med påverkad eller onykter.

Jag blev för två år sen diagnoserad med socialfobi, panikångest, tvångstankar och konflikträdsla. Jag jobbar hela tiden på mina problem men vissa saker kommer jag alltid att ha problem med.

Jag har ju även en kotförskjutning i ryggen som påverkar mitt dagliga liv (därav smärtstillande). Prat om operation har det varit till och från men eftersom jag själv hellre lever med smärtan än att leva resten av mitt liv som en pinne så är jag inte så pigg på det.

Jag föddes med en missbildning i mina fötter som har gjort att jag har svårt att gå och resten av mina ben blir lidande. Även här är det bara operation som fungerar men även om det skulle göras så är mina knän och höfter så förstörda att det har så liten påverkan att bara ta fötterna. Vet inte om jag skulle klara av att gå igenom så många operationer som det krävs för att jag ska bli "normal".

De va väll lite grann om mig i STORA drag, skulle kunna skriva mycket mer men det känns som det räcker så här tills vidare.

Ni läsare får ju som jag påpekat tidigare mer än gärna skriva kommentarer eller varför inte skicka en eller flera frågor till mig om det är något ni undrar över. Jag måste godkänna alla kommentarer innan de publiceras så det går att skriva mer privata saker också men tänk då på att skriva om ni vill att jag ska publicera eller inte.

denna lista på en kompis blogg och jag ska föröska följa den så gott det går, kanske inte kommer blogga varje dag emn ska iallafall föröska följa rubrikerna eftersom ........

Första inlägget kommer väll ikväll eller imorgon skulle jag tro då det blir en del att skriva.