sakna en person så fruktansvärt mycket när man precis har sagt hej då typ......?

Vet inte vad jag känner riktigt längre, känns så jobbigt bara när det finns en massa ouppklarade saker som måste fixas innan det kan bli något nytt. Vill inget hellre än lämna det gammla bakom mig men det är så svårt, speciellt när jag inte kan prata obehindrat med personen det handlar om. Känns så fegt att skriva ett brev och förklara även om jag sagt det till denne person tusen gånger tidigare hur jag vill ha det.

Känner mig både lycklig och olycklig på samma gång just nu. Har haft svårt att konsentera mig på småsaker nu i flera dagar och skulle helst vilja ha en viss person hos mig, men som vanligt när det gäller killar så är jag bara intressant att umgås med i fyllan. Okej jag är väll inte världsbäst på att höra av mig heller men det skulle uppskattas om nån annan kunde ta första steget för en gångs skull.

Visst om personen är blyg (det är jag också) men om man verkligen vill nått mer än bara vänskap så försöker man övervinna det hindret. (nettan jag tror du vet vem/vilka jag snackar om).

Eller lyssna inte på mig, känner mig bara lite ensamen ikväll, det kommer ordna sig nångång i framtiden.