nu senaste tiden och bloggandet har fått bli lidande, tycker ändå det som hänt varit mer prioriterat.

Vad ska man egentligen säga till en person som mår så dåligt att denne inte längre vill leva och inte kan se en enda possetiv sak i sitt liv. Jag har ju själv varit där men jag hade ju ändå folk i närheten som fick mig på andra tankar. Jag vill ju finnas till för denna person men det är så jävla svårt när denne inte vill ta emot min hjälp eller lyssna på vad jag säger. På ett sätt förstår jag denne med tanke på vad denne person har varit med om så kan det inte ha varit speciellt lätt liv att leva. Känns som om jag kommer alldeles för sent och inte kan påverka ett skit över hur det kommer att sluta. Vill bara fara och hålla om denne person och säga att allt kommer att ordna sig och bli bra så småningom det är bara vägen dit som är jobbig.

Just nu kan man bara hoppas att peronen i fråga tänker om ett par gånger till och väljer att ta tag i sitt liv istället för att avsluta det.

Det har varit en känslomässig berg och dalbana för mig också senaste tiden då det har varit en hel del blandade saker som hänt. I ena stunden är jag helt säker på att jag gjort rätt och att jag mår bra men sen kommer all tvivel och jag saknar det som en gång fanns. Blir inte bättre av att jag har en hel del fritid at utnyttja med att tänka alldeles för mycket. Försöker iallafall aktivera mig och hjärnan på andra sätt men det dröjer inte länge innan tankarna vandrar iväg åt helt fel håll då också.

Varför känner man sig så ensamen trots att man har mängder med folk runtomkring en som finns där för en?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jaha så går det när man inte tänker efter alltså.   I dag så ska jag på möte på stöd och rehab och sen orka med att fira min älskling som fyller år, som tur är slipper jag stå för bakandet och tjaffs då hans mamma gör det :)   Vad har jag gjo...

I söndags var det fördelsedagsfirande för min son Joakim och jag är glad att så många ville komma och vara med. Han blev nöjd över presenterna och att han fick umgås med sin storebror och kusin   . Efter firandet så åkte jag och Edwill till leos lekl...

Jaha i dag ska alltså Sverige fira sin nationaldag, hmm inte märkt av så mycket av den saken faktiskt precis som tidigare år. Hos mig och killen blir det iallafall lugnt orkar inte ens ta mig till bonnstan för att fira. Vill ändå hälsa till folket ...

Börja väll med att berätta att jag har efter många års velande äntligen gjort min första tatuering. Hade tydligen lite svår hud att gadda men färgen sitter då där den ska och den läker bra. Motivet är speciellt ritat för mig och jag är glad att jag g...

nu är det fan jävligt längesedan jag uppdaterade här, har inte haft ork helt enkelt. Mycket har hänt och ändå finns det inte så mycket jag vill skriva om här. Kan berätta dock att jag fått diagnos från min utrdening och den lyder A-typisk Autism ( ...